En ny identitet?

25 mar 2022 | Herr Wredhök

Nej, det blev inget sensationellt överraskande slutspelsdeltagande för oss, men det är OK. För att vara ärlig, så gör det inget. Vi hade inte haft där att göra, även om vi gärna ville låta stora och farliga i förhandssnacket. Den här säsongen handlade enbart om att överleva. Det fattade alla nog rätt tidigt på säsongen. I alla fall den här krönikören. Titta på de tidigare inläggen och retoriken, så ser ni hur det lät.

Så ingenting att göra åt och ingen idé att gräva ner dig. Laget gjorde en mirakulöst bra uppryckning, precis som i fjol, och lyckades således bibehålla sin SHL-status, med nöd och näppe. För jag antar att det är det vi är numera. Ett bottenlag som kämpar för att få fortsätta existera. Den dystra insikten är olustig, men lika påfallande i sin äkthet. Vi saknar pålitliga målgörare. Det är dagens sanning. Vår näst bästa målgörare efter Carl Söderberg är Carl P med 11 mål, men karln gjorde bara mål i 8 matcher av 52 under den här säsongen.

En del av problematiken med förväntningar och vad som kan anses som acceptabelt är att det finns de som anser att det är en helt OK prestation och där ligger nog en hel del av bekymren med våra forwards. Man kan alltså göra mål i 8 matcher av 52 under en säsong, med speltid på i snitt 15-20 minuter, i andrakedjan och Power Play, och fans och lagledning låter en komma undan med det, “för han tillför så mycket mer än mål”.

Okunnighet, ren dumhet och vanföreställningar om vad som är godkänd standard för en forward i de nyss beskrivna förutsättningarna föder en slags låt-gå-mentalitet och genererar en loserstämpel på varje klubb om man tycker att det är acceptabelt med att det får se ut så. Det här gäller inte bara CP95, naturligtvis. Han är långt ifrån ensam syndare i detta felbygge. Han får bara utgöra symptomet på sjukdomen.

Med Björn Liljander bakom rodret, om han nu får vara där, tänds ett hopp om en ny mentalitet omkring vad man väljer att ha för slags spelare i laget.

Jag och många med mig, drömmer om en ny slags approach nu. En ny slags mer tydligt resultatorienterad attityd och en annan kravbild, framöver. Inget mer prat om bra prestation men sämre resultat. Det är samma sak och att låtsas att det inte är det är kvasi-psykologiskt skitsnack. Ett bra resultat är mål och poäng. Sen får det se ut hur fan det vill. Ett lag med vinnarkultur hittar olika sätt att vinna, kväll efter kväll. Ett loserlag gör tvärtom och framhåller sen prestationen, framför utfallet. Jag vill aldrig mer höra någon säga det i en intervju efter matchen.

Accountability, eller att hållas ansvarig, är nyckelordet.

När hösten kommer, måste förändringens vindar ha blåst igenom den här klubben och fortsätta blåsa, tills att vi har omformat lagets aura till en vinnarskalle som inte accepterar något annat än resultat och leverans, från alla inblandade.

Tack för i år.

Malmö Redhawks

Hjärta - kvalitet - stolthet

info@redhawkssupport.se 

SvenskaEnglish